Att bli förälder var något av det mest omvälvande i livet. Helt enkelt fantastiskt, och en känsla som jag tror kan vara svår att förstå om man själv inte är förälder. Men med föräldraskapet kommer också känslan av att inte räcka till.
Pressen på dagens föräldrar är egentligen ofantlig, inte minst från oss själva. Vi ska slita som djur på jobbet, göra karriär och samtidigt komma hem i tid för att hinna laga hemlagad mat från grunden, baka surdegsbröd och odla våra egna, ekologiska grönsaker. Det händer att jag idealiserar livet på landet, och tror att det skulle vara så mycket lättare att bo någonstans där man inte behöver stressa till jobbet eller känna pressen att hänga med i de senaste trenderna. Ibland önskar jag att jag vore hemmafru på 50-talet med enda jobb att ta hand om barn och hem, för då kanske jag hade kunnat klara det jobbet riktigt bra. Nu känner jag mig bara otillräcklig.
Men så läser jag artiklar som denna i dagens GP, och inser att det finns barn som har det betydligt värre än mina barn. Vars föräldrar kanske också reflekterar över huruvida deras barn får den bästa uppväxten möjligt, men där mina problem med för lite "riktig" hemlagad mat, för mycket tv-tittande och för lite gräsmatta att leka på är ett hånskratt i jämförelse.
Jag hoppas föräldrarna nyktrade till och insåg att föräldraskapet kräver mycket mer av oss än vad vi någonsin kunnat föreställa oss innan vi skaffade barn. Jag har själv fått förlika mig med tanken på att alltid känna mig otillräcklig, men försöker i alla fall göra det bästa av situationen. Lite mamma scans köttbullar har väl aldrig skadat någon, eller?
måndag 16 januari 2012
måndag 2 januari 2012
2012
Nytt år, nya tankar.
2011 var ett mellanår. Efter fyra år med omvälvande händelser - 2007: förlovning i Brasilien, 2008: Maja föddes, 2009: bröllopet, 2010: Vera föddes - var det svårt att tro att 2011 skulle kunna slå något av de fyra föregående. Så sant, 2011 blev ett riktigt mellanmjölksår.
Men i äkta blogganda ska jag försöka summera året som gått, och blicka framåt. Själv tycker jag att det är tråkigt att läsa andras summerade år, men what the hell, det här är ju min egen egotripp.
2011 var året som inleddes med föräldraledighet, en bloggambition som hette duga (sen dess har det bara gått utför) och en längtan att börja jobba igen. Året slutade med en vilja att vara ledig och aldrig mer gå tillbaka till jobbet igen, efter en otroligt hektisk höst med ungefär 150 procents uppgifter till mina 80 procent, samtidigt som en omorganisation stod inför dörren. Konflikterna på jobbet ökade som aldrig förr, och i min lilla grupp föll den ena efter den andra ifrån (slutade självmant). Så 2012 lovar jag mig själv att förbättra min jobbsituation på ett eller annat sätt, och sluta älta jobbproblem med maken när jag kommer hem.
2011 var också året där vi sprang på husvisningar som aldrig förr och "förlorade" två hus. 2012 kommer att bli året när vi bestämmer var och hur vi vill bo i framtiden, utan att för den delen spendera allt för mycket tid i andra personers hem. *hoppfull*
Förra året var också ett osocialt år. Vera började på förskolan, vilket resulterat i förkylning på förkylning, ofta med hög feber. Det har inneburit inställda sociala aktiviteter och att vi spenderat ganska mycket tid hemma med familjen. Mysigt förstås, men ibland kan man önska sig lite vuxensällskap också. Jag har också saknat mina vänner som bor långt bort. 2012 lovar jag att höra av mig oftare till mina tjejkompisar, och kanske till och med hinna med att träffa dem under året - med eller utan alla bebisarna.
2011 var också konflikternas år. Men en treåring som gärna vill vara tvärtemot och en ettåring med en vilja av stål har det blivit mycket gap och skrik under året. Gav maken Trotsboken i julklapp, och hoppas att vi ska kunna tackla våra två tjejer lite mer pedagogiskt under 2012. Som Jesper Parnevik sa till Carina Berg - man blir aldrig en sådan förälder som man tänkt sig innan.
Men 2011 var ju också året som vi hade en underbar semester på Öland. Året när Maja gick från blöjbarn till en stor tjej som gärna följer med mig och handlar, hjälper till att laga mat och började på barndans. Året när Vera gick från bebis till liten tjej som älskar Molly Mus och att sjunga. Året när jag hade underbara lediga fredagar med barnen när vi bara busat och umgåtts. Året när barnen börjat leka med varandra och saknar varandra när de är på var sitt håll.
Ett härligt år, men en förhoppning om ett ännu bättre 2012.
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
2011 var ett mellanår. Efter fyra år med omvälvande händelser - 2007: förlovning i Brasilien, 2008: Maja föddes, 2009: bröllopet, 2010: Vera föddes - var det svårt att tro att 2011 skulle kunna slå något av de fyra föregående. Så sant, 2011 blev ett riktigt mellanmjölksår.
Men i äkta blogganda ska jag försöka summera året som gått, och blicka framåt. Själv tycker jag att det är tråkigt att läsa andras summerade år, men what the hell, det här är ju min egen egotripp.
2011 var året som inleddes med föräldraledighet, en bloggambition som hette duga (sen dess har det bara gått utför) och en längtan att börja jobba igen. Året slutade med en vilja att vara ledig och aldrig mer gå tillbaka till jobbet igen, efter en otroligt hektisk höst med ungefär 150 procents uppgifter till mina 80 procent, samtidigt som en omorganisation stod inför dörren. Konflikterna på jobbet ökade som aldrig förr, och i min lilla grupp föll den ena efter den andra ifrån (slutade självmant). Så 2012 lovar jag mig själv att förbättra min jobbsituation på ett eller annat sätt, och sluta älta jobbproblem med maken när jag kommer hem.
2011 var också året där vi sprang på husvisningar som aldrig förr och "förlorade" två hus. 2012 kommer att bli året när vi bestämmer var och hur vi vill bo i framtiden, utan att för den delen spendera allt för mycket tid i andra personers hem. *hoppfull*
Förra året var också ett osocialt år. Vera började på förskolan, vilket resulterat i förkylning på förkylning, ofta med hög feber. Det har inneburit inställda sociala aktiviteter och att vi spenderat ganska mycket tid hemma med familjen. Mysigt förstås, men ibland kan man önska sig lite vuxensällskap också. Jag har också saknat mina vänner som bor långt bort. 2012 lovar jag att höra av mig oftare till mina tjejkompisar, och kanske till och med hinna med att träffa dem under året - med eller utan alla bebisarna.
2011 var också konflikternas år. Men en treåring som gärna vill vara tvärtemot och en ettåring med en vilja av stål har det blivit mycket gap och skrik under året. Gav maken Trotsboken i julklapp, och hoppas att vi ska kunna tackla våra två tjejer lite mer pedagogiskt under 2012. Som Jesper Parnevik sa till Carina Berg - man blir aldrig en sådan förälder som man tänkt sig innan.
Men 2011 var ju också året som vi hade en underbar semester på Öland. Året när Maja gick från blöjbarn till en stor tjej som gärna följer med mig och handlar, hjälper till att laga mat och började på barndans. Året när Vera gick från bebis till liten tjej som älskar Molly Mus och att sjunga. Året när jag hade underbara lediga fredagar med barnen när vi bara busat och umgåtts. Året när barnen börjat leka med varandra och saknar varandra när de är på var sitt håll.
Ett härligt år, men en förhoppning om ett ännu bättre 2012.
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)