Förra veckan hade Maja feber, samtidigt som både jag och maken var ganska förkylda. Men jag hade en tidning som skulle till tryck, och en tjänsteresa som stundade. Alltså blev det vobbande i flera dagar. Att vabba och jobba samtidigt är en konst, särskilt när man har små barn som inte gärna vill att mamma sitter framför en dator eller pratar i telefon med tryckerier istället för att läsa en bok eller lägga ett pussel. Men det går - med lite vilja.
Egentligen är det ett otyg att behöva jobba när man egentligen bara vill ta hand om sina sjuklingar. Och betalt för det får man inte. Med tanke på dagens besked på jobbet, där det visade sig att ett hedersuppdrag som jag sett fram emot att få inte blir av, funderar jag på att vobbstrejka. Varför ska jag offra allt för jobbet när jag ändå inte får något tillbaka? Tyvärr är det mina kollegor som får ta konsekvenserna, om jag beslutar mig för att sluta vobba. För någon måste ju göra jobbet, trots allt.
Men nästa gång jag vabbar ska jag allvarligt överväga att strunta i att ta med mig telefonen och datorn hem. Det är faktiskt mycket mysigare att bara ägna sig åt sjuka barn än att försöka parera jobbet samtidigt från distans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar