I går var det dags för utvecklingssamtal nummer 2 på förskolan. Den här gången var vi lite mer nervösa för vad förskolepedagogerna skulle säga, och mannens råd till mig var "säg förlåt och att vi jobbar på det". Men vi behövde inte vara nervösa. Lilltjejen sköter sig på förskolan, även om hon har "temperament och vet vad hon vill". Jo tack, vi vet.
Jag fick också veta att hon har en beundrare från grannavdelningen (misstankarna fanns där sedan innan) och att hon gillar att räkna. Jo tack, vi vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar