Förälder eller inte?

Läste igår om paret som hämtade sitt adoptivbarn på BB, och som nu, åtta månader senare, får lämna tillbaks barnet till mamman. Blotta tanken på att behöva lämna ifrån mig något av mina barn får mig att må illa. Men det väcker frågor om föräldraskap. Vem är egentligen en förälder? Den som fött ett barn, men aldrig hållit i det? Eller den som skött om och älskat ett barn i åtta månader, men som inte delar gener med barnet?

Självklart är båda föräldrar. Men den biologiska rätten till ett barn kanske är lite för stor ibland. Mina barn har som tur är ingen biologisk mamma som kan få för sig att vilja ha dem tillbaka. För hur överlever man en sådan förlust? Hur sörjer man ett barn, som varit ens eget så länge och som nu plötsligt är någon annans?

Det hela låter nästan som ploten i en tårdrypande, amerikansk film, och det är nästan så att jag förväntar mig en uppföljande artikel om mamman som sedan ändrade sig igen och lämnade tillbaka sonen till adoptivföräldrarna. Men verkligheten består ju inte av happy endings. Vi får bara hoppas att den lille pojken får det fantastiskt bra hos sin biologiska mamma, och att adoptivföräldrarna hittar ett sätt att gå vidare.

F5

Hur många gånger kan man, utan att anses vara tokig, trycka på F5 under en dag?

Den desperata jakten efter ett hus fortsätter.

Bullerbyn

Gjorde en vända till Bullerbyn, men kom snabbt tillbaka. Ville stanna kvar. Ville desperat stanna kvar i Bullerbyn, med sina mysiga gator, underbara trädgårdar och gemytliga stämning. Var en timme ifrån att få stanna kvar. För alltid. Men slank tillbaks igen. Vågade helt enkelt inte ta risken.

Från solsidan till baksidan

En vän påstod att vi bor på Solsidan. Kan väl inte riktigt hålla med, men inte heller riktigt påstå något annat.

I helgen var vi och kollade på ett hus på baksidan. Ett hus modell äldre, men inte tillräckligt gammalt för att kunna kallas charmigt. Ett hus med stora, uppväxta barrväxter i trädgården, som vittnar om en en gång så planerad trädgård som sedan fått växa lite för vilt på sina ställen. Ett hus med badrum i original a la -77, kök i korridorvariant och strukturtapeter, för att påminna om en svunnen tid. Ett hus med en misstänkt grundkonstruktion och en värmekälla som inte är optimal.

Men också en underbar gräsmatta där dottern genast hittade knallblå förgätmigej. En övervåning med stora ytor och fantastiska möjligheter för mycket lek. Och massor av barnfamiljer på gatan.

Kommer vi att köpa huset? Troligtvis inte. Kommer vi att bo kvar i vår lägenhet för alltid? Troligtvis inte. Kommer vi att hitta vårt drömhus så småningom? Jag vet inte.

Konferensstassen packad

Efter en helg med kalas för ettåringen är det åter igen dags för jobb. Den här gången bär det av till sydligare breddgrader för konferens i dagarna två. Ska bli roligt att få lite jobbinspiration -  det kan verkligen behövas efter några veckor med slitgöra. Men jag känner mig inte alls förberedd. Tågbiljetterna är inte uthämtade. Namnet på hotellet är inte nedskrivet. Kartan är inte utskriven. Väskan är knappt packad. För att inte tala om allt som återstår att göra på jobbet innan jag kan åka.

Äh, det löser sig.

Jobb, jobb, jobb, jobb och jobb...

Mycket jobb nu. Önskar att jag kunde spendera mina dagar med barnen istället. Det märks på dem att de saknar mig, när jag kommer hem strax innan de ska gå och lägga sig. Och jag saknar dem. Massor.

På söndag fyller lillis ett år. Kan inte riktigt fatta att det var ett helt år sedan jag och maken satt och käkade ceasarsallad på italienska krogen i närområdet medan jag hade värkar. Stora tjejen! Hon kryper riktigt bra nu, och det dröjer nog inte länge innan hon ställer sig upp. Var tog min bebis vägen?

Nu är det dags att gå och lägga sig, och förbereda sig inför ännu en lång dag på jobbet. Men imorgon SKA jag komma hem i tid. Jag lovar. Nästan.

Längtan efter en trädgård

Jag saknar den. Fast jag aldrig har haft någon så saknar jag den. Min trädgård.

Gårdagens trädgårdsdagar på Liseberg och dagens besök på en handelsträdgård utanför Kungsbacka gjorde ju inte suget mindre. Jag vill ha min trädgård NU! Det är liksom inte samma sak att rensa rabatter hos svärföräldrarna eller hänga på lekplatsen med barnen. Jag vill ha den där egna plätten att planera, rensa, plantera vad jag vill och bara njuta.

Fick i alla fall köpt en klätterros till balkongen, som ska komplettera min klematis, mitt dvärgsyrenträd och mina krukor med sommarblommor. Får hoppas att den blir lika fin som den på bilden bredvid, och att den trivs trots att den växer i en kruka på en balkong. En fantastiskt fin balkong. Men  - en balkong.