onsdag 9 februari 2011

Barnmat engagerar

Läste häromdagen ett intressant inlägg om barnmat i en av de matbloggar jag följer, Anne´s mat. Hon skriver bland annat att hon inte gett sin son barnmat på burk, utan att han fått äta samma mat som hon själv ätit. Att den "vanliga" maten är bättre för barnen, än att vänja dem med den fabricerade barnmaten och vällingen. Jag håller med. Men allt är inte svart eller vitt.

Barnmat är ett ämne som intresserar och engagerar många. Och visst, det är ju viktigt vad de små liven får i sig. Men ibland kan det bli lite överdrivet. Såg tv- reportaget från tävligen Årets Kock, och reflekterade över att den ena finalisten lagade all mat till sin ettåring från scratch. "Han ska inte få i sig en massa tillsatser"! Nä, det är ju suveränt. Och är man kock så förstår jag att det kanske inte är läge att plocka fram en burk från Sempter, Nestlé eller Hipp när den lille ska äta middag. Men för oss vanliga dödliga, som inte direkt gillar att laga mat och som gärna syndar med hämtmat på helgen, är ju burken en livräddare. (Och nu undrar ni förstås varför jag läser matbloggar när jag inte gillar att laga mat. För att jag älskar att baka och laga efterrätter, givetvis).

Välling är ju ett kapitel för sig själv. Jag tycker väl egentligen inte att barn behöver välling, och har lite svårt för att se stora barn dricka välling i nappflaska. Ungefär på samma sätt som jag tycker att det ser lite konstigt ut när mammor ammar sina 2-3-åringar. Äldsta dottern drack välling tills dess att hon åt tillräckligt mycket mat på kvällen, utan att behöva vällingen. Tror hon var 1,5. Yngsta dottern äter jättebra redan nu, men hon får välling ändå. För jag tycker att det är bra att ta till vid dagar som i dag. När hon kräks upp all mat eftersom hon är alldeles slemmig i halsen, och inte får i sig någon vätska. Då är det bra att hon älskar sin välling.

I övrigt tycker jag inte att det finns några rätt eller fel vad gäller barnmat. En del barn älskar burkmat, andra äter bara hemlagat. En del barn vägrar länge allt vad mat heter, andra föredrar fast föda framför bröstmjölk/ersättning direkt. En del ska bara äta puréad, såsig mat, andra älskar att plocka i sig bitar. Så lyssna på din bebis! Och gör det som är lättast för dig själv! Det tycker jag blir bäst.

Själv gav jag min bebis söt saft i dag, för första gången. På svärmors ordination.

1 kommentar:

  1. Kan inte annat än att hålla med. Använder man sitt sunda förnuft så finns det nog inga rätt eller fel. Sen vet jag inte med tillsatser men tror inte barnmatsföretagen törs använda en massa tillsatser för då blir det ett j*vla hallå. Jag litar i alla fall på maten och lilltjejen gillar den. Win win! Och visst slinker det in någon liten smakbit i munnen på lillstrumpa ibland som hon kanske inte bör få. I helgen fick hon smaka på glass och på nyårsafton blev det "lyxefterrätt" med en klick grädde att kladda med. :)

    SvaraRadera