Vera har blivit en sladdjagare. I går fattade hon hur hon skulle göra för att ta sig framåt, och kör nu någon form av blandning mellan att krypa och åla sig fram. Nästan som en mask. Så nu är det slut på lugnet. Slut på att kunna sätta henne framför leklådan och hitta henne där fem minuter senare. Nu är hon sladdjagare/lamppillare/högtalarmarodör/stoppa-allt-i-munnen-tjej.
Än så länge hinner hon inte ikapp katterna, men den tiden lär väl komma också. Vilket är tur just nu, eftersom ena katten har spräckt en klo och får glida runt i tratt här hemma. Inte populärt. Får väl se hur länge vi står ut med en golvkrypande, idogt jamande katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar