Min treåring är rolig. Hon är en liten pratkvarn som gärna slänger sig med vuxna uttryck, och har börjat lära sig alla bokstäverna. Otroligt språkbegåvad, i alla fall om man frågar hennes mamma. Hon har ju något att brås på, med tanke på alla de fullklottrade skrivböcker som numera huserar i hennes mormor och morfars garderob. Historierna skulle vara långa och fantasifyllda, men var troligtvis ganska banala. Fantasin var det inget fel på, och inte heller på skrivarlusten. Numera får man vara glad om man orkar skriva i sin blogg någon gång i veckan.
Dotterns språkövningar kan vara ganska jobbiga, men även otroligt underhållande. Ibland blir det dock lite fel. Eller kanske helt rätt. Vid middagsbordet tidigare ikväll berättade hon att hon "gådde hem samtidigt som Leah idag". Jag rättade henne (ska man göra det, egentligen? Vad säger barnpsykologerna om mammor som korrigerar sina treåringar när de inte kan böja verb ordentligt?) och sa "gick heter det". "Nä, mamma, vi gick inte, vi åkte bil" fick jag till svar. Ridå.
Den frågan har jag och min väninna också ställt oss. Ska man korrigera? Vi kom fram till att om barnet kan ta det utan att blir ledsen och helt förstörd så varför inte. Det är väl bra att man får lära sig rätt på en gång istället för att behöva vänta till man kommer i "rätt" ålder?! Vi rättar vår stora tös när det blir galet och hon har inte tagit någon skada av det. :)
SvaraRaderaJa, de små kan alltid ge svar på tal. ;)
SvaraRaderaNär barnet har börjat tala mer rent så är det viktigt att korrigera felsägningar läste jag någonstans, det var i alla fall en pedagog som uttalade sig. Gör man det inte eller till och med säger samma sak som barnet så tar det längre tid för barnet att lära sig prata rent.
Härligt att höra! Då ska jag fortsätta att rätta henne när det blir lite fel, mest för att det är svårt att låta bli :)
SvaraRadera