Det började med pappa, Maja och mamma. Nu börjar allt fler ord dyka upp, och senast i morse drog hon till med en tvåordsmening: "Appi borta" (appi=napp). Men samtidigt som hon börjar göra sig mer förstådd, så blir hon också mer frustrerad när vi inte förstår vad hon menar. När hon med arg röst skriker någonting, och vi inte fattar något.
Häromdagen hade förskolan lyktfest, och det bjöds på korv med bröd. Lillan åt glatt två korvar, och drack lite vatten till. Sen tappade hon muggen, och jag tog den från henne. Därefter skrek hon konstant hela vägen hem, och slutade inte förrän jag gav henne något mer att dricka. Först då insåg jag att hon nog varit törstig, och att det var därför hon hördes över hela kvarteret.
Som förälder till en frustrerad ettåring blir man själv lätt frustrerad. Frågan är bara - vad gör man åt det? Jag försöker att vara lyhörd, men ibland är det ändå inte så lätt att förstå vad hon menar. Och inte blir det bättre av att treåringen hela tiden tolkar. "Mamma, jag tror att hon säger macka". :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar