Den senaste tiden har varit riktigt tuff, med en supertrotsig snart 4-åring och en 1,5-åring som börjar bli självständig med egna idéer och en vilja av stål. Men som tur är varvas de jobbiga perioderna med helt underbara sådana. Och igår fick jag bekräftelse på att mina barn faktiskt är underbara...
Jag har inte fått sova ensam i min säng på säkert en månad, utan vaknat varje natt av att Maja kommit krypande någon gång mellan 01 och 03. Trött som jag varit har jag inte orkat opponera mig, utan låtit henne krypa ner bredvid mig. Med konsekvensen att jag sovit dåligt. Så i lördags bestämde vi oss för att ta fighten. När hon som vanligt kom traskande, bar jag tillbaka henne till sin säng och satt hos henne en halvtimme tills hon somnade. Jag försökte förklara för henne att jag inte kan sova i min säng när hon ligger bredvid, och att vi kan mysa på dagen istället. Hon verkade förstå, men ville ju ändå sova i min säng.
Natten till måndagen kom hon aldrig, och mannen berättade sedan att hon berättat för honom att hon vaknat på natten, men "inte ville störa mamma" så hon hade hämtat två gosedjur och lagt sig i sin säng igen. GULLUNGE!
Men så sött! :)
SvaraRadera