Igår stormade det otroligt här i Göteborg. Det knakade i huset, regnet piskade mot rutorna och skriket ekade i rummet. För det stormade ungefär lika mycket inomhus som utomhus.
Efter en helg med nästan uteslutande inomhusvistelse, vilket blev konsekvenserna när lillasyster fick feber på lördagseftermiddagen och lisebergsbesöket ställdes in, klättrade barnen på väggarna på söndagskvällen. Maja var särskilt trotsig, och mitt tålamod var inte direkt stort efter helgen. Det hela resulterade i att hon gallskrek i nästan en timme i samband med läggningen. Att resonera med henne i sådana lägen är omöjligt. Så då blir det bara att ge sig, eller slå dövörat till.
Mannen är betydligt bättre på att slå dövörat till än vad jag är. Själv ger jag mig oftare, eller försöker jämka, som jag ser det. Men det är svårt. Svårt att veta hur man ska tackla en trotsig treåring, som vägrar lyssna och som gallskriker så att halva huset hör henne. Man får vara glad att vi bor i nybyggt=välisolerat.
Ibland är hon så klok, så klok. Och ibland är hon nästan omöjlig att älska. Men det gör man ju ändå. Innerst inne. Som ikväll, när hon kröp ner i sängen och berättade hur mycket hon tyckte om sin lillasyster. Och tyckte att vi kunde skaffa en lillebror också, för "man kan ju ha tre barn". Mamma och pappa är inte lika övertygade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar