Sladdjagaren

Vera har blivit en sladdjagare. I går fattade hon hur hon skulle göra för att ta sig framåt, och kör nu någon form av blandning mellan att krypa och åla sig fram. Nästan som en mask. Så nu är det slut på lugnet. Slut på att kunna sätta henne framför leklådan och hitta henne där fem minuter senare. Nu är hon sladdjagare/lamppillare/högtalarmarodör/stoppa-allt-i-munnen-tjej.

Än så länge hinner hon inte ikapp katterna, men den tiden lär väl komma också. Vilket är tur just nu, eftersom ena katten har spräckt en klo och får glida runt i tratt här hemma. Inte populärt. Får väl se hur länge vi står ut med en golvkrypande, idogt jamande katt. 

Första gadden är här!

Igår hände det. Och jag fick inte vara med. Istället fick jag ett mejl från mannen med ett enda ord. Tand! Vår lillis har fått sin första tand! Nu känns hon plötsligt inte så liten längre. Nu dröjer det väl inte länge förrän hon får sin första pojkvän, eller flyttar hemifrån.

Jobb=noll blogg

Ambitionsnivån på bloggen har rasat. Kan ha att göra med att jag numera är en arbetande kvinna på bortaplan, till skillnad från en arbetande kvinna på hemmaplan. Och när jag väl kommit hem har kvällarna ägnats åt att umgås med barn, natta barn och sedan sätta mig vid datorn och fixa lite åt bror. Får skylla mig själv eftersom det var jag själv som föreslog att jag skulle hjälpa till. Några kvällar till så är jag nog i hamn med lilla projektet. Då kanske jag upptar mitt bloggande på riktigt.

Stämplat in

Så var den då över, första arbetsdagen på 10 månader. 2250 olästa mejl. Åtta platsmappar med olika uppgifter att hugga tag i. Ny kaffemaskin (gott!). Möbler i annorlunda möblering på rummet. Kaktus på återhämtning i fönstret. Men samma gamla kansli som alltid. Känns som om jag aldrig varit borta.

Kalas i dagarna två

Så var det över. Kalas i dagarna två för treåringen; först våra kompisar med barn och sen hela tjocka släkten. Lycklig blev hon, och väldigt glad över alla sina fina presenter. Att hon  - när de sista gästerna gått -  fastnade på golvet lekandes med lillasysters enda present var annars lite typiskt. Men jag tror att böcker, spel, pussel, pärlor och doktorsväska kommer att utforskas imorgon. För att inte tala om den rosa dockvagnen från Brio. Hon fick också ett gäng jättefina kläder, en supersöt Kånken Mini som blir perfekt vid våra framtida utflykter och en fin prinsessväska. Det var en nöjd, glad och mycket trött dotter som somnade i sin säng utan protester.

Några andra som pustar ut är våra två håriga familjemedlemmar. Inte helt bekväma med mycket folk, särskilt inte barn som gärna vill klappa och dra i svansen, så de gömde sig helt enkelt i vår säng och visade sig inte förrän gästerna gått hem. Den ena katten nöjde sig med att sova ovanpå överkastet, medan den andra la sig mellan våra kuddar, under täcket. Perfekt gömställe för en liten vit katt.

Tre år

Idag för tre år sedan låg jag och mannen på BB. Ja, och så Maja då förstås. Nykläckt, liten och söt. Ibland känns det som om det var igår jag ringde mina föräldrar och överraskade dem när de var på väg till släktingarna i Helsingborg, en hel månad för tidigt. Packade just ner alla pyttesmå kläder, bland annat den lilla rosa och vita stickade tröjan från Benetton som nyblivna morföräldrarna inhandlade där i Helsingborg, eller om det var i Helsingör. Lite vemodigt, men samtidigt roligt att få se sin lilla bebis bli en riktigt stor tjej.

I morse hade vi lite uppvaktning för treåringen. Biljetter till Pippi på is, en ny klänning (vad annars?) och en Pippi-pärlplatta. Pippi är lite av en favorit just nu, så presenterna gick hem. Maja hade tydligen sagt till mannen att det var jag som skulle följa med henne på Pippi på is. Ibland är det bra att mamma är bäst. Får se hur länge det håller, nu när det är dags för skiftbyte i föräldraledighetsfabriken.

Ärliga barn

Kom hem från frisören med ny frisyr. Superkort. Maja stirrade och utbrast: Mamma, vad har du gjort? På frågan om hon tyckte att det var fint, svarade hon: Näe. Av barn får du veta sanningen, sa min man.

Att hon dessutom sprang gråtandes och gömde sig i hörnet för att mitt hår inte fanns där längre, gjorde ont i mammahjärtat. Får hoppas att Vera inte reagerar på samma sätt när hon ser mig för första gången.