Dagens GP tar upp ett allt vanligare problem, nämligen stressen för småbarnsföräldrar att hinna hämta på dagis. Jag måste säga att jag känner igen mig, fast kanske inte i den hänsyn att jag vill hämta tidigt för att "alla andra gör det". Mig kvittar det om barnen är kvar sist på förskolan, så länge som jag själv får den tid jag vill med mina barn. Men det får jag ju inte om jag hämtar sist, om inte alla andra föräldrarna hämtat vid lunch.
Jag jobbar 80 procent just nu, mest för att maken jobbar 20 procent. Men i höst, när lilltjejen ska skolas in på dagis, kommer jag att fortsätta att jobba 80 procent. Det lutar också åt att maken går ner i tid, för att vi ska få så mycket tid som möjligt med barnen. Men stanna hemma med dem lite längre då, kanske någon tycker. Jovisst, det hade vi kunnat göra. Men vi vill inte. Vi tror nämligen att förskolan är bra för våra barn, och bra för oss. Men i måttliga mängder.
Jag tror att fler hade kunnat gå ner i tid, för att på så sätt kunna hämta sina barn tidigare. Inte för att det finns något egenvärde i att hämta tidigt, utan för att få någon eller några timmar extra med sina barn på kvällen. Det framgår av artikeln att det är akademiker som jobbar heltid. Akademiker som säkert har råd att gå ner i tid, om de bara prioriterar lite annorlunda.
Att sen Annica Dahlström debatterar om skillnad mellan könen och att mammorna borde vara hemma längre med sina barn, känns lite ålderdomligt. Visst, alla barn behöver sin mamma. Och sin pappa! Men ibland mår mamman/pappan bättre av att arbeta, och istället få kvalitetstid med sina barn. Att vara hemma med barnen tills de är 3 år hade inte fungerat i vår värld, varken ekonomiskt eller yrkesmässigt.
Dagishämtning och lämning är den fråga som diskuteras mest hemma hos oss, förutom möjligtvis husköp. De två är nämligen sammankopplade. Ska vi bo utanför Göteborg för att få ett fint hus, bra skolor och bra uppväxtmiljö för våra barn, om det innebär att barnen får vara en timme (eller mer) längre på förskolan per dag? För det tar ju trots allt tid att pendla. En fråga som vi fortfarande inte vet svaret på.
Jag håller med dig om nästan allt du säger, men skulle vilja kommentera något du säger i förbigående: Att akademiker bör ha råd att gå ner i tid. Tyvärr är det inte samma sak att ha en akademisk utbildning som att ha högre lön, längre. Dessutom har man (så gott som alltid) höga studielån att betala. Av de jag känner är det akademikerna som bor i lägenhet och inte har råd att köpa hus....
SvaraRaderaDetta var väl inte det viktigaste du ville ha sagt, men jag kände att det är en fördom som ofta sprids.
Tack och hej!
Du har rätt, många akademiker tjänar dåligt och utbildning värderas alldeles för lågt i dag. Har själv höga studielån som ska betalas varje månad, men ångrar ändå inte en sekund att jag pluggade så länge.
SvaraRaderaMin synpunkt var nog egentligen att många faktiskt HAR råd att gå ner i tid, men att man inte prioriterar det. Att akademikerna jobbar heltid beror nog snarare på ökade krav i arbetslivet, och på sig själv. Det gäller väl helt enkelt att rannsaka sig själv - vad ska man lägga pengarna på?
Sen är ju huset sjukt dyra här i stan, men det är ett helt annat ämne.
Jag resonerar som du Camilla. Tror helt klart att förskolan är bra för barnen, speciellt ur ett socialt perspektiv. Jag kan inte alena tillhandahålla samma sällskap åt min stora dotter som förskolan kan. Och själv är jag det barn som lämnades först och hämtades sist av min ensamstående heltidsarbetande far men jag kan lova att övrig tid utanför förskolan var kvalitetstid till 100%. Jag älskade "dagis"! Min stora dotter verkar tycka likadant vilket är skönt. Sen går det alltid att diskutera storleken på barngruppen. 25 barn på 3 pedagoger! Tur vi har superbra pedagoger på vår förskola.
SvaraRaderaNu när lillan ska skolas in till hösten så tänker jag gå ner i tid. En timme om dagen. Tack vare flextid kan jag börja tidigt vilket jag tycker är skönt och sen sluta vid 15-tiden för att åka och hämta barnen. Och med en sambo som är sin egen och lyckligtvis inte behöver jobba livet ur sig så kan barnen lämnas framåt 08-tiden. Känns som om det kan bli en bra. Mer familjetid. De är bara små en gång i livet och då ska man ha rätt att ta chansen att korta sin arbetstid och det måste arbetsgivare, kollegor m.fl. måste vara förstående för!