Treåringen har tandläkarskräck. Eller nej, kanske inte. Men någonting är det helt klart, för idag var vi för andra gången på folktandvården för att få Majas tänder räknade. Och för andra gången fick vi gå därifrån med en ny tid, utan att tandläkaren fått så mycket som en skymt av Majas vita tandrad.
"Kan inte du berätta för tandläkaren hur många tänder jag har?" sa hon igår kväll. Självklart. 20. Men det hjälper ju inte, tandläkaren måste ju få se själv.
Tandläkaren tog det med ro, och vi är välkomna dit i april igen. Själv blev jag vansinnig. Inte nog med att jag har massor att göra på jobbet, jag fick ta tre timmar flexledigt för att hinna hämta Maja på förskolan, promenera med henne till tandläkaren och sen ta sig oss hem igen. Dessutom fick förskolepersonalen se till att Maja var påklädd och fick äta mellanmålet i kapprummet i väntan på mig, för att undvika att lillasyster fick syn på oss. För hade hon fått syn på mig, så hade jag varit tvungen att ta med henne också, och då hade Maja definitivt inte visat några tänder. Väldigt mycket besvär för att hon bara skulle knipa igen och vägra visa några tänder.
Jag hade till och med förberett henne på att vi skulle gå och köpa ett nytt badlakan till henne (hon tycker att hennes är för litet, och vill ha ett större) OM hon visade några tänder. Inte ens det hjälpte. Hon är så fruktansvärt envis, och sätter sig allt oftare på tvären.
Lillasyster har redan tydliga tendenser på att vara ännu mera viljestark. Jag ser inte fram emot tonåren.
Jag känner så väl igen det där, vår lilla tjej är exakt likadan. Två turer till tandis och han har inte ens fått se tänderna, för hans del kan de lika gärna vara gröna eller något. :)
SvaraRaderaTradigt när det blir så där men samtidigt kan man ju inte tvinga dem. Jag önskar jag hade något tips att komma med för hos oss är det tvärt om. Den stora gapar större hos tandläkaren än när man borstar tänderna på henne. Kanske har det att göra med att det är min sambo som alltid varit den som gått till tandis med henne. Jag vet inte men jag kan förstå att du blir vansinnig med tanke på hur mycket planering du fick lägga bakom det hela. Jag hoppas det löser sig i april istället. :)
SvaraRadera