Språkutveckling

Det babblas en hel del här hemma. Maja har alltid varit lite av en pratkvarn (jag undrar vad hon fått det i från :) ), och nu har hennes syster börjat rabbla långa ramsor. Förutom alla sånger som just nu sjungs, så börjar hon dra repliker från diverse filmer och böcker. För ett par veckor sedan gick hon omkring och sa "Kan inte hjälpa dig, inte gjord av trä". Jag fattade ingenting, men maken kom på att det är en replik ur Nasse. Nu bubblar diverse fraser och roliga uttryck ut ur henne. "Så underbart!" är vanligt. "Rapunzel, släpp ner ditt hår!" ropade hon på lekplatsen tidigare i dag.

"Mamma, jag älskar dig" sa hon häromdagen. Tror tyvärr inte att hon riktigt vet vad det betyder, men jag blev alldeles varm inombords. Den allra vanligaste frasen just nu är annars: "Maja, vad gör du?".

Otäcka åkommor

Otäcka åkommor verkar vara sommarens devis. En kväll i juni åkte vi in till jourmottagningen med lilltjejen för ett underligt utslag, efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen. Sjuksköterskorna på sjukvårdsupplysningen  är toppen att ha, men är de inte lite väl hetsiga på att man ska uppsöka doktor? I det här fallet ändrade utslaget färg och form och vi blev starkt rekommenderade att åka in. Som tur var var illtjejen pigg som en mört trots att klokan passerat 20.30, så det hela gick smidigt. Domen? Nässelutslag.

Nästa läskiga åkomma inträffade i samband med att våra vänner hade namngivning för sin lille pojk. Mot kvällningen började den stora tjejen att klaga på huvudvärk, och påstod att hon slagit ihop pannan med en annan av tjejerna på kalaset. Hon blev riktigt ledsen, och i bilen på vägen hem blev det ganska akut. Vi stannade till hos svärföräldrarna för att få i henne någon tablett (och låta svärmor - tillika nybliven pensionär från Drottning Silvias barnsjukhus - kika på henne). Hon vägrade ta någon tablett, men lugnade ner sig. Väl hemma fortsatte hon att klaga på huvudvärk, och det hela eskalerade i att hon kaskadspydde över hela badrumsgolvet. Hjärnskakning, tänkte vi, och lyssnade på svärmors råd att stanna hemma den här gången.

Men efter att ha pratat med mina föräldrar så började vi att tveka. Var det verkligen hjärnskakning? För det har ju hänt förut - att hon klagat på huvudvärk och sedan spytt. Närmare bestämt när vi hälsade på mina föräldrar i vintras och hon sov i deras säng. "Hon kanske har migrän", sa min pappa. Ja, huvudvärk ligger verkligen i släkten, jag har släktingar som haft riktig ordentlig migrän som barn och själv växte jag upp med huvudvärk nästan dagligen under skolåldern. Det har på senare år blivit mycket bättre, men är inget jag önskar mina barn.

Så nu får tiden utvisa om hon får några fler "anfall" eller om det kanske var en hjärnskakning trots allt. Eller som hon själv tror - alla vinbären som hon plockade på bärbuskarna hos värdparet :)

Semester från semestern?

Det blev lite mycket på jobbet i april, och bloggandet har tyvärr legat nere. Men nu är jag inne på semestervecka nummer 4 (vad hände?) och det börjar åter klia lite i skrivarfingrarna.

Semestern har än så länge bestått av besök hos föräldrarna (lagom avkopplande), tripp till Astrid Lindgrens värld (fantastiskt), umgänge med vänner (härligt!), en namngivningsceremoni (fint!) och ett otaligt antal timmar på olika lekplatser. Semestern har också bestått av ett antal tecknade filmer medan vinden och regnet härjat utanför fönstret. Ett dopp i havet har det ändå blivit, men jag hoppas att det blir fler under vår kommande vecka till Gotland. Save the best for last, heter det ju.

Vädret har ju som sagt inneburit en hel del inomhusvistelse. Som ni bloggläsare vet så har vi ju ännu inte köpt något hus. Alltså ingen trädgård, alltså lite mer komplicerat att bara gå ut och springa av sig. Det i sin tur har inneburit en hel del bråk mellan syskonen. Antagligen inte värre än mellan andra syskon i samma ålder som mina, men nu börjar det gå mig på nerverna. Kan man få semester från semestern?

Utvecklingssamtal

I går var det dags för utvecklingssamtal nummer 2 på förskolan. Den här gången var vi lite mer nervösa för vad förskolepedagogerna skulle säga, och mannens råd till mig var "säg förlåt och att vi jobbar på det". Men vi behövde inte vara nervösa. Lilltjejen sköter sig på förskolan, även om hon har "temperament och vet vad hon vill". Jo tack, vi vet.

Jag fick också veta att hon har en beundrare från grannavdelningen (misstankarna fanns där sedan innan) och att hon gillar att räkna. Jo tack, vi vet.

Vår sjuka tid är nu...

När "vabruari" övergick i en mars med total sjukstuga så intalade vi oss att våren skulle bringa bättre tider. April, då är barnen friska. Inte. April började med tre dagars feber på den äldsta dottern, som sedan följdes av en frisk dag för båda (långfredagen) och sedan tre dagars feber för lilltjejen. I onsdags kunde både jag och mannen gå till jobbet igen, men lilltjejens hosta är fortfarande jobbig som sjutton. I dag börjar dessutom mannen klaga på ont i halsen, och jag känner mig ganska trött.

Men maj, då blir allt bättre! Då är det varmare, och barnen kan vara ute mer på förskolan. Då kommer de att hålla sig friska. Då ska vi se till att hälsa på alla kompisar med nya bebisar, som man verkligen inte vill smitta med sina dagissjukdomar.

Om inte vattkopporna slagit till då, förstås.

Kan man vobbstrejka?

Förra veckan hade Maja feber, samtidigt som både jag och maken var ganska förkylda. Men jag hade en tidning som skulle till tryck, och en tjänsteresa som stundade. Alltså blev det vobbande i flera dagar. Att vabba och jobba samtidigt är en konst, särskilt när man har små barn som inte gärna vill att mamma sitter framför en dator eller pratar i telefon med tryckerier istället för att läsa en bok eller lägga ett pussel. Men det går - med lite vilja.

Egentligen är det ett otyg att behöva jobba när man egentligen bara vill ta hand om sina sjuklingar. Och betalt för det får man inte. Med tanke på dagens besked på jobbet, där det visade sig att ett hedersuppdrag som jag sett fram emot att få inte blir av, funderar jag på att vobbstrejka. Varför ska jag offra allt för jobbet när jag ändå inte får något tillbaka? Tyvärr är det mina kollegor som får ta konsekvenserna, om jag beslutar mig för att sluta vobba. För någon måste ju göra jobbet, trots allt.

Men nästa gång jag vabbar ska jag allvarligt överväga att strunta i att ta med mig telefonen och datorn hem. Det är faktiskt mycket mysigare att bara ägna sig åt sjuka barn än att försöka parera jobbet samtidigt från distans.

Syskonkärlek

Nu börjar barnen bli så stora att de faktiskt leker med varandra. Maja brukar styra upp leken och visa Vera hur man ska göra, och Vera brukar lyssna men sällan lyda. I dag satt Maja och försökte lära Vera räkna på engelska.
- Så här: One too free, sa Maja.
- Ett, tå, treeeeee! ropade Vera glatt.
Så började de gapskratta.

Vi pratade om syskonkärlek på jobbet, och konstaterade att det är härligt med syskon men att det är bråken och avundsjukan från barndomen som man minns allra bäst. Som när jag och min bror varit på cirkus och fått varsin gasballong. Mamma skulle sätta fast min i mitt bälte, men tappade den givetvis och vi såg den sväva upp i himlen. Enligt utsago tvingade jag då min bror att punktera sin ballong, eftersom jag inte hade min kvar. Själv minns jag det som att det var han som gjorde det på eget bevåg, för att vara snäll.

I vår familj är det lillasyster som är den tuffa. Som slåss, drar storasyster i håret och har ett gräsligt temperament. Storasyster är den duktiga, som springer till mamma och berättar om allt bus som lillasyster gör. Hm, tycker jag känner igen det där från när jag var liten. Storasyster som man är.