De säger ju att saker som funnits i barns liv sedan de föddes, blir en naturlig del av dem. Datorer är ett sådant exempel. Själv satt man ju där på gymnasiet och gjorde specialarbete på den enda datorn som skolan hade med internetuppkoppling - jättelångsamt modem - och blev sur när det alltid kopplade ner. Egen dator skaffade jag inte förrän jag pluggade på JMG, och då var det mammas gamla med 2MB hårddisk...
Dagens barn får ju ett helt annat förhållningssätt till datorer och dataspel. Mannen spelar en del, och jag tror att mina döttrar kommer att börja spela snart också. Den stora har redan börjat lite med bolibompawebben. Enligt Computer Sweden är det fler av landets 2-5åringar som kan spela dataspel än knyta skorna (hur många har skosnören på sina skor, undrar jag då?). Jag är inte förvånad. Barn gör ju som vi gör, och här sitter vi, vid våra datorer. Så länge det handlar om att baka kakor på Hemliga klubben, är det helt ok. Men det räcker med en familjemedlem i wow-träsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar