torsdag 13 januari 2011

Mathysteri

Fascineras av folks engagemang på sajter som familjeliv, där jag tror hälften är påhittat. Eller hoppas i alla fall. Fastnade ikväll i en tråd där en upprörd mamma sagt upp bekantskapen med sin svärmor, efter att svärmodern gett sina barnbarn godsaker och mat full av farliga saker - kolhydrater - istället för de matlådor som mamman skickat med. Familjen åt strikt lchf, liksom barnen.

Visst, det är ju tråkigt att farmodern inte gjorde som föräldrarna önskade, men jag tror att det är oundvikligt. Kan bli sur på mina föräldrar ibland när de ger dottern för mycket socker, särskilt om det händer innan maten. Men skulle knappast säga upp bekantskapen med dem. Det här med mat till barnen är svårt, tycker jag. Har under föräldraledigheten försökt mig på ett antal nya recept, för att variera vår mat lite mer. De flesta har blivit lyckade, bland annat flera köttgrytor, något vegetariskt recept och  - hör och häpna - en soppa! Både mannen och dottern har gillat rätterna, så nu försöker vi göra veckomatsedel och laga nyttig, varierad mat. Att dottern älskar grönsaker och frukt gör ju det hela lite lättare.

När det gäller barnens mat, så handlar det nog om få dem att ha ett sunt förhållande till mat. Att förbjuda sina barn att äta sådant som de flesta andra äter, som potatis, pasta och pizza, är nog ingen bra idé. Har själv ett minne från barndomen om att grannarnas barn inte fick äta godis (själva fick vi fredagsgodis), vilket gjorde att de verkligen frossade i det när de ändå fick tag på det.

Själv skulle jag behöva utesluta allt socker ur kosten, men det är lättare sagt än gjort. Ska i alla fall hålla mig till en dag i veckan, för att kunna lämna "mamma-kroppen" bakom mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar