Min dotter har drabbats av varförsjukan. En svårbotad sjukdom som de flesta treåringar har, och som inte går att bota. Den kommer förhoppningsvis att mattas av med tiden, men nyfikenheten kommer nog att bestå. Hur man tacklar den? Ja, det undrar jag också. Till slut tar tålamodet slut, och jag svarar dumma saker som "därför att du ska ha något att fråga om" eller helt enkelt "nej", utan att lyssna på frågan.
Men det är inte alltid så enkelt att svara.
"Mamma, vad är klockan?"
"Halv tre".
"Varför?"
Ja, vad svarar man på det?
Läste i en bok om barnens utvecklingsfaser att svaret egentligen inte är det viktiga, utan att barnet bara vill ha uppmärksamhet. Därav detta evinnerliga varför. Men samtidigt är det ju så mycket som de små liven ska lära sig om livet, så man vill ju försöka förklara så mycket som möjligt. Till en viss gräns. "Mamma, varför kramas dom så på teve?" Vissa frågor tar vi senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar